boopzan

Och Electra var snäll och fin när hon fick sin herpesspruta.

Veterinären tyckte att hon även skulle ha sin vanliga vaccination,så det fick hon också.
Förra gången gissade han ju på minst 6 valpar.Och fick ju rätt.
Idag BJÖD han mig på en ultraljudsundersökning,för han var lika nyfiken som jag,på hur många där kunde vara i denna enorma mage.
Vi såg först 3 längst ner vid ljumskarna. Dom rörde på sig alla 3. Sen fortsatte han uppåt sidorna och hittade ytterligare 2 som hjärtat tickade fint på.Han slutade när han nådde nedre revbensbågen.
Ja,sa han .....det blir nog ännu fler så räkna med en stor kull. Men dom ser ut att vara normalstora...sa han och visade med fingrarna i en oval ring på ca 10-12 cm.

Jag fick lite hjälpmedel med mig hem. Bl.a två slemsugar.
Och om dom är små som förra gången eller verkar svaga,så skall jag ringa honom,så kommer han på studs.Det kallar jag service.

Så mycket mat som möjligt nu...och kaloririk ska det vara.
Levergryta med vispgrädde tyckte han lät bra.
Köttbullar med massa grädde och ägg i kan jag ge henne en då och då.
Ju mer kalorier hon får i sig ju mer växer valparna i henne.
Och Electra kommer inte att få behålla hullet som hon eventuellt lägger på sig. Det kommer att försvinna snabbt om hon ska dia så många valpar.

Och det här med att ge stora kullar är ärftligt sa han...
Så mina andra tikar...Electras valpar... Ella och Tingeling kommer nog också att få stora "barnaskaror" i sinom tid. Normalt får en Westie är 2,3 valpar i en kull. Så hennes avkommor är rena drömmen för andra uppfödare.

Nu börjar det bli lite nervöst här....nu när man vet vad man har att vänta.
Värmefilten är på plats,även valplådan.Och ny större mjuk hundbädd ska inhandlas. Allt för att dom ska ha det så bra som möjligt.

Räknar med att dom föds nästa helg...alltså i början på februari.



Hur många tror du att det blir?


Ha det bäst...!!

....i parken får det bli nu.

Electra lunkar i sakta mak nu när vi tar våra små promenader.
Hon pustar och stånkar värre än ett ånglok.
Imorgon skall vi till Veterinären och ta den sista herpessprutan innan valpningen.Den ska tas 1-2 veckor före beräknad dag.
Ska bli intressant att höra hur många valpar han tror det blir denna gången.
Sist gissade han på minst 6....och han fick ju rätt.
Själv är jag glad om det "bara" blir 4-5 stycken.

Simon är lite mormorssjuk verkar det som.:)
Han har ringt två gånger redan denna veckan. En Simon som har ändrat sig totalt och blivit en riktigt finfin kille.
Ny mobil ska han få av sin snälla pappa...en Experia med tangentbord. Dé ni !!
Alltid skoj när barnbarnen ringer så spontant.

På tal om mobiler så hade jag min gamla Ericsson framme för lite sen.
Bläddrade igenom mina sms. 2-3 år gamla Fy vad mycket sms där låg.En del av dom var rena brännstoftet.
Intressanta om man vill jävlas :D...och det vill man ....KANSKE.

Nä nu är det kanelbullsbak som gäller för mig...
Julia lyser ju med sin frånvaro så jag får väl själv ta tag i det.
Fast lika lysande resultat blir det nog inte....för hon är fenomenal på att baka.
Men hon kommer ju inte hit förrän på tisdag...och för att slippa dricka en slät kopp blir det att asa fram assistenten.


Ha det bäst...!!

....Electra börjar bli.



11,2 kilo redan och hon har drygt 2 veckor kvar att gå innan valparna föds.
Magen mäter 60 cm,det gjorde den sista veckan förra gången.
Så nu är hon pustig och otymplig och jag får bära henne upp för trappan.
Idag ska jag göra iordning valplådan så hon kan göra sig hemmastadd i den i god tid.
Nu börjar en spännande tid. Snart kan man känna när valparna sprallar omkring i hennes mage.
Och man kan höra deras små tickande hjärtan med hjälp av stetoskop.
Hon ligger mest och vilar nu om dagarna.
Tingeling tycker det är tråkig att hon inte vill busa....men matte får ställa upp i dragkamper och annat bus.
Skall bli intressant att se hur hon reagerar på sina småsyskon.


Snart.......Snart



..........har vi nya små Westievalpar


Ha det bäst...!!

.....att inte vara så vetgirig.

Varje kväll somnar jag med hörlurarna till min lilla MP3-spelare i öronen.
Jag tror att jag betar av ett 50-tal böcker om året.Så nu börjar det tryta med bra stoft att somna till.
Men det har blivit en trevlig liten ovana för mig.
Bäst gillar jag deckare med smarriga mord i....men också berättelser som utspelar sig för många många år sedan.

En mycket bra bok som jag kan tipsa om är MARY av Lesley Pearse.

"År 1786 begår den unga Mary Broad sitt livs misstag. Hon stjäl en sidenhatt, grips av polisen och döms till döden genom hängning. Straffet mildras och hon flyttas till ett fångskepp. Tillsammans med hundratals andra fångar ska hon forslas till en ny koloni på andra sidan jordklotet. En omänsklig tillvaro väntar Mary, som har lovat sig själv att lyckas med två saker under fångenskapen: överleva - och fly - Berättelsen om Mary Broad bygger på en sann historia."

Nu har jag precis betat av "Varför gråter inte Emma". Den sanna historien om de brutala barnamorden i Arboga den 17 mars 2008 då hennes små barn Max, 3, och Saga, 1 blev brutalt mördade med en hammare av tyskan Christine Schürrer. Emma klarade sig med ett hårsmån,men skadades mycket svårt.


Nu vet jag varför hon inte grät.

Efter att ha hört färdigt på boken så tänkte jag mycket på vad där stått i den.
Och jag har definitivt inte lätt för att gråta...men denna tragedi blev i mesta laget.
Att hon orkade leva vidare är för mig en gåta.
Kanske hon klarade det för att hon stängde av sina känslor.
Hur som helst väckte boken min nyfikenhet....Hur hade det gått för Emma? Vad gör hon idag?
Jag googlade på hennes namn och fick upp 1000-tals sidor.
En länk till Flasback verkade vara intressant. Det handlade om polisutredningen.
Och jag mitt dumma nöt går in på länken där man kan ladda ner hela utredningen.
PDF-filen med hela utredningen tankades ner på två röda sekunder.

Och jag öppnade den,och fick en lång stunds intressant...men skrämmande läsning.
Sida efter sida öppnade jag.
Tills jag fick mitt livs chock.
Helt plötsligt fylldes min dataskärm av den mest fruktansvärda synen jag sett i hela mitt liv.
Obduktionsbilderna på de små barnen.Utan censur.Riktigt ruskiga
Jag fattar inte den som har lagt ut dom på internet. Den personen har i varjefall fördärvat min nattsömn för lång tid framåt.
Så nu sitter jag här mitt i natten och tänker på Emma.
Bara hon inte har sett dom bilderna...stackars tös.


Ha det bäst...!!

Och Electra bara växer och växer i omfång.





Normalt skulle det inte börjat synas förrän i denna veckan men hon är riktigt tjock redan.
Så att där är en eller två valpar kan jag nog glömma.
Det är nog troligen 5 eller 6 små puppisar som lever sitt bekymmersfria liv där inne i "maggen".

Och detta händer nu där inne:
Vecka 6
Öronsnibbar och ögonlock växer och täcker i slutet av veckan örongång och ögon. De yttre könsorganen börjar förändra sigtill han- eller honkönsorgan.
I början av veckan skiljas tårna helt, och i slutet av veckan blir klorna bildade. Morrhår börjar växa ut
Tarmsystemet lämnar navelsträngen och befinner sig nu i den slutliga placeringen i bukhålan.
Hos tiken ses en svag rosafärgning av bröstvårtornavårtorna, och beroende av antalet valpar i livmodern ökar buken i omfång.










Ha det bäst...!!

....på torsdagseftermiddagen

.....och ut på perrongen kom två tjejer hand i hand.

Det var Julia som tagit med Mathilda för att tillbringa några dagar hos mormor.Där gick hon med sin stora ryggsäck på ryggen och spanade efter min bil.Eftersom vi skaffat ny bil tog det en stund innan hon upptäckte mig.
Den lilla tösabiten blev alldeles överlycklig när hon fick syn på mig i en mörkgrå Volvo.
Ohhh....vad jag saknat dig mormor...var det första hon sa.Sen slog hon armarna om mig och grät en liten skvätt.
När jag pussat på henne en liten stund och kramat riktigt hårt så kom hon till sans igen.

Väl hemma blev det ett kärt mottagande av Electra och Tingeling....Electra som nu är dräktig i 5 veckan.
Och att hon är dräktig börjar nu synas riktigt ordentligt.
Hon har redan gått upp 8 hg,och magen mäter 54 cm.Spenarna är knallrosa och har börjat växa till sig.
Och lite dålig aptit har hon just nu...Hon mår illa mellan varven och kräker ibland....precis som det står att hon ska göra i böckerna.:)
4 valpar kan man ana därinne. Man känner tydligt fostersäckarna om man försiktigt palperar på hennes mage. Hoppas verkligen att det stannar vid det antalet....helst inte fler.
Hon är pigg och alert och leker fortfarande mycket med Tingeling. Men vill gärna vila mellan varven i mattes knä.
4 veckor kvar exakt idag.....spännande.

På lördagen skulle Julia ta tåget hem med Mathilda....men då utbröt rena paniken hos den lilla loppan.
Hon blev jätteledsen och grät floder.
Hon ville inte hem för mamman arbetade och hon ville inte vara hos Johan och hans "pain in the ass"-dotter.
En liten elak 7-åring som gör allt för att trycka ner Mathilda.
Hon berättade saker för mig som fick mitt adrenalin att rusa i kroppen.
Saker som hon inte vågat berätta för mamma. Och saker som inte mamma tar tag i.
Att barn kan vara elaka är ju känt....men det får ju finnas gränser på vad dom gör och säger.
Mormor...sa hon.....Johan tycker inte om dig...det har han sagt. Jag skrattade och sa att det bryr jag mig inte om Mathilda....för jag tycker inte om honom heller. Och sen sa jag till henne att :Vi pratar inte om honom mer i detta huset...det lovar vi? Och så tummade vi på det.

Jodå....hon fick stanna till söndagkväll då pappa Thomas kom och hämtade henne.
En glad-i-att-se-mormor Simon var med och vi åt middag när dom kom och fikade sen med smaskiga wienerbröd.


Och Julia bakade och bakade......med iphonen nära till hands....för det kunde ju komma ett sms eller två.
God tigerkaka blev det till kaffet.


Och Mathilda hon bara mös...i fyra dagar.

Och utslagen efter allt bus med mormor somnade hon gott i sin säng.


Ha det bäst...!!

.....säger jag bara.

Hoppas det där smällandet är över för denna gången. Electra är RIKTIGT rädd när det fräster och smäller ute. Hon darrar som ett asplöv och vet inte vart hon ska ta vägen.
Jag försöker att lindra ljudet genom att ha alla rummen fyllda av störningsljud.
En radio i varje rum....som står på högsta volym men med olika program....så här är verkligen discostämmning varje nyår.
Det tar bort en del av ljudet utifrån men inte allt.
I år var jag särskilt orolig för henne eftersom hon ju är dräktig....förhoppningsvis!
4 veckor har hon gått idag,så snart skall det märkas på hennes kropp.
Lite signaler finns det redan...så troligen har parningen lyckats.Och jag hoppas hon nöjer sig med högst 4 valpar denna gången.

Tingeling skiter totalt i smällarna....hon tittade konstigt på sin mamma när hon for som en osalig ande....under sängen,bak soffan,upp i soffan,ner från soffan och sen samma runda igen.
Så höll hon på mellan 23 och 01....sen lugnade smällandet sig tack och lov.

Sambon har varit och införskaffat en ny brevlåda idag.
Den gamla är spridd över hela Klippan.

Det får mig att osökt tänka på mina små terrorister till barn.
Som i sina ljuva ungdomsår hade mycket skit för sig.
Jag hade två grabbar som inte gjorde något annat än hittade på djävulskap.Micke och Niclas.Alltid var det något dom hittat på.
En nyårsdag fick vi besök av flera av Yngsjö bys invånare....och inte lite ilskna var dom!
Med sig hade dom sina brevlådor....eller rättare sagt ....det som VARIT deras brevlådor.
Ja,dom skrädde inte orden när dom talade om barnuppfostran och slappa föräldrar.
Ja,jag hade ett sjuhelsikes humör på den tiden och mina barn var mina barn och jag försvarade dom intill döden.
Så jag bad hela bunken att dra åt hel***e.
Men tro inte att jag inte tog mitt ansvar.
Nej...första vardagen efter nyår blev det att fara in till stora staden och införskaffa ett tjugotal brevlådor.
Som tur var så fanns det nästan bara gröna billiga plastlådor på den tiden. Men,det blev ändå en rejäl slant att betala.
På eftermiddagen lastades pågar och brevlådor in i bilen...NU KOM STRAFFET!!
Dom två herrarna fick gå genom hela bygatan och jag följde med körandes i Volvon...vid varje sprängd brevlåda fick dom ringa på dörren och be om ursäkt för vad dom gjort och lämna över en ny brevlåda.
Surt sa räven!!

Brevlådorna fick dom själva betala....med sina veckopengar. Och det blev många veckor innan dom var betalda.
Tror ni det hjälpte??  Icke sa Nicke. Nästa år var det samma visa igen!

Men till deras fördel kan jag säga att dom lärt sig av sitt misstag.....ingen upptäckte dom då....bara misstänkte.


Ha det bäst...!!