boopzan

....är de små isbjörnsungarna idag.

Och helt enligt regelboken har de slagit upp sina blå.

 

Misstänksamma blickar får man från de plirande ögonen,De undrar nog vad det är för en konstig filur som finns i blickfånget och pratar så konstigt..

 

Sover fortfarande mest när de inte äter.

 

Men när de är vakna så hägrar världen utanför bädden. Får titt som tätt lyfta tillbaka Jax när han gett sig ut på upptäcksfärd. Det är tur man är nåttsånär vig fortfarande,för han har en förkärlek till att kravla sig under sängen. Och där ligger han och hittar inte tillbaka till mammisen och syrran. OCH DÅ har han ljud i skällan.

Naturligtvis händer detta alltid mitt i natten.Så det är bara att kravla efter honom och lägga tillbaka honom till en oroligt pipande Tingeling.

Det är nog dags att plocka fram stora valplådan....Från den kan han inte rymma i varjefall.

Stor och rymlig och med plats för lite promenader.....och helt utan risk att komma på villovägar.

 

Jax väger idag 740 gram,en stor fin kille.Jenna väger 572 gram,liten och nätt som sin mamma.

 

 

 

....har Jax och Jenna hunnit bli.

Växer så det knakar gör de små liven.

 

 

.....eller som han egentligen heter......SE UCH NO UCH Highland Crest Master Monty

 .....har han blivit den där Jax

5 dagar gammal är han redan uppe i 400 gram. Stadig och fin är han....ett riktigt praktexemplar.

Lilla Jenna ökar också fint i vikt,fast hon är mer normal i sin viktkurva :) Hon väger nu 270 gram

Snälla och tysta är dom,det är bara när hungern gör sig tillkänna som det pips ganska högljudt i bädden. Eller när någon av dom lyckats kravla sig över kanten på korgen och dunsat ner på golvet utanför. Men det är inte så farligt för det är högst ett fall på 7 cm. Mamma Tingeling gör snabbt matte varse om att hon behöver hjälp med att få tillbaks valpen där den hör hemma.

Jax är såld och skall vid 8 veckors ålder flytta hem till Annette med familj i Varberg.

Så ni som visat intresse för honom får vara snälla att vänta,om ni vill köpa en valp av mig.

Nu skall jag plocka fram kameran och plåta de små så ni kan få se lite bilder på dom.

Och mamma....och pappa....

 

 

 

......och mamma Tingeling och bebisarna mår förträffligt.

 

En mycket lång och utdragen förlossning blev det. Ett och ett halvt dygn med värkar för Tingeling.Det tog lång tid innan själva förlossningen satte igång. Men sen gick det ganska fort.

Först tittade lilla Jenna ut....tja liten och liten....hon vägde 177 gram. Och det är rejält. Jenna kom med rumpan först.

Efter en stund signalerade Jax sin ankomst....en bamseklump på 209 gram.

Jax skötte sig bättre och kom som sig bör med huvudet först.

Sen satt jag och väntade på trean....men inget hände.

Visste att det skulle vara 3 därinne(minst) för veterinären Wiebke var nyfiken när jag var hos henne för sista herpesvaccinationen,och då bjöd hon på ett ultraljud.

Men icke sa nicke....där har ni anledningen att jag inte slösar pengar på ultraljud.Man kan se om där är valpar men inte hur många

2 var där....inte mindre och inte mer.

Samma sak hände för ett par år sedan när Electra fick Hugo och Coco.....då såg den vetgirige veterinären 5 stycken på ul som han bjöd på för hon var fruktansvärt tjock och han ville se hur många där egentligen kunde rymmas

...och ut ploppade endast 2.

Där blev jag lite stirr och åkte ner och röntgade henne för över 1000 kronor. Inte blev det fler valpar för det.

 

Emmie var en hjälpande hand till farmor under hela Tingelings valpande.På behörigt avstånd satt hon och fick sitt livs upplevelse.Hon hämtade saker till mig när jag behövde ha något speciellt....ja ja...valpbrickan var på armslängds avstånd från mig så det var mest för att hon skulle känna att hon var med "på tåget"

Fast först fick den här farmordern ha en liten biologilektion med 4-åringen....förlåt 4,5-åringen(det är viktigt det betonade hon) för hon frågade: Farmor hur ska dom egentligen komma ut från magen? 

Jaha....då var det bara till att gå in i rollen som förälder och förklara den krassa verkligheten.

Att de skulle komma ut genom kisserumpan....minen jag fick av henne går inte att beskriva i ord.

Förvånad,tvivlande och äcklad på samma gång.

 

Sen var det bara att förklara hur dom kom IN i Tingeling.DET trodde hon inte ett dugg på.

Så nu har jag grusat hennes tro på storken. Eller i varjefall fått henne att tvivla. 

 

 

 

 

 

 

Inga tecken än på att det ska födas. Inte mer än att hon provligger valplådan. 

Så vi har bara att gilla läget...