boopzan

......och mamma Tingeling och bebisarna mår förträffligt.

 

En mycket lång och utdragen förlossning blev det. Ett och ett halvt dygn med värkar för Tingeling.Det tog lång tid innan själva förlossningen satte igång. Men sen gick det ganska fort.

Först tittade lilla Jenna ut....tja liten och liten....hon vägde 177 gram. Och det är rejält. Jenna kom med rumpan först.

Efter en stund signalerade Jax sin ankomst....en bamseklump på 209 gram.

Jax skötte sig bättre och kom som sig bör med huvudet först.

Sen satt jag och väntade på trean....men inget hände.

Visste att det skulle vara 3 därinne(minst) för veterinären Wiebke var nyfiken när jag var hos henne för sista herpesvaccinationen,och då bjöd hon på ett ultraljud.

Men icke sa nicke....där har ni anledningen att jag inte slösar pengar på ultraljud.Man kan se om där är valpar men inte hur många

2 var där....inte mindre och inte mer.

Samma sak hände för ett par år sedan när Electra fick Hugo och Coco.....då såg den vetgirige veterinären 5 stycken på ul som han bjöd på för hon var fruktansvärt tjock och han ville se hur många där egentligen kunde rymmas

...och ut ploppade endast 2.

Där blev jag lite stirr och åkte ner och röntgade henne för över 1000 kronor. Inte blev det fler valpar för det.

 

Emmie var en hjälpande hand till farmor under hela Tingelings valpande.På behörigt avstånd satt hon och fick sitt livs upplevelse.Hon hämtade saker till mig när jag behövde ha något speciellt....ja ja...valpbrickan var på armslängds avstånd från mig så det var mest för att hon skulle känna att hon var med "på tåget"

Fast först fick den här farmordern ha en liten biologilektion med 4-åringen....förlåt 4,5-åringen(det är viktigt det betonade hon) för hon frågade: Farmor hur ska dom egentligen komma ut från magen? 

Jaha....då var det bara till att gå in i rollen som förälder och förklara den krassa verkligheten.

Att de skulle komma ut genom kisserumpan....minen jag fick av henne går inte att beskriva i ord.

Förvånad,tvivlande och äcklad på samma gång.

 

Sen var det bara att förklara hur dom kom IN i Tingeling.DET trodde hon inte ett dugg på.

Så nu har jag grusat hennes tro på storken. Eller i varjefall fått henne att tvivla.